Rosa Pricken

Gubbjävel

Jag heter Lilla Gumman och mitt smeknamn är Puddingen. Jag är en ung kvinna med långt hår. När jag säger vad jag tycker och gör det med passion blir jag besvärlig och byter snabbt namn till Subba, alternativt Surfitta. Du känner inte mig. Du anar inte mina drömmar och intressen. Du vill inte ens veta. Du antar att jag gillar matlagning och vill ha många barn. Du antar också att jag inte förstår mig på hur en bil fungerar eller annat manligt tekniskt. Du förutsätter att det är min pojkvän som är herre i huset vi bor i, att det är han som bestämmer. Allt detta kan jag svälja utan problem men att du utan att blinka behandlar mig som om jag saknar egen förmåga att tänka det gör mig bekymrad. Du är nedlåtande mot mig redan men att jag skulle ha lägre intelligens än dig bara för att jag är jag sänder rysningar längs ryggraden. Du känner inte mig. Du kan inte avgöra vad jag är kapabel till bara genom att titta på mig. Du trivs när får förklara något för mig . Men blir obekväm när du märker att jag faktiskt har tyngd bakom mina ord och vet vad jag pratar om. Det är hopplöst att försöka nå dig. Och hopplöst att få dig att se mig som din like. Du är onåbar långt där inne i din inskränkthet. Du förstår inte ens att ditt sätt att vara är kränkande för din mor, fru, dotter och alla andra kvinnor. Tyvärr blir du ivrigt påhejad av dina likar och många kvinnor stödjer dig med sin tystnad. Inklusive mig. Jag är tyst för att du är döv inför din brist.

Men jag avskyr dig för den.