sigrid - berättelsen
lägger in det jag skrev på chiforum.se ca 1 timme efter själva händelsen....
fedag natt, ca 1.00
oskar hade väldigt ont i nacken och kunde inte sova så vi bestämde oss för att gå på en promenad med matilda. jag är väldigt mörkrädd så vi valde att gå i villaområdet som kändes lite säkrare.
vi gick förbi en fest, och typ 50 meter bort stod en man, i skuggorna bakom en bil. vi fattade på en gång att det var ngt skumt så oskar tog upp matilda. när vi gick förbi så gick han långsamt ut mot oss, så vi ökade lite på takten bara för att komma förbi.
vi kom till cykelbanan och då hörde jag att han gick efter oss, men jag trodde att det var bara i min fantasi (hur många gånger har man inte "hört" att nån går efter en)
men jag tittade bakom mig och då gick han efter.. bara några meter bakom, vi gick runt krönet till en gata precis då, och vi började springa som f*n. när vi tittade bakåt igen så såg vi att han följt efter oss till gatan men där stannade han bara och tittade på oss..
jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv, vi sprang minst 500 meter så snabbt vi bara kunde och var inte ens andfådda, bara en massa adrenalin
i efterhand så insåg vi, att han förmodligen var langare för festen som vi gick förbi, eller helt enkelt stod och väntade på rätt tillfälle... med tanke på hur han stod inne i skuggan. han stod helt klart och väntade på ngt
han var helt klart antingen ute efter matilda eller att råna oss..
vill inte tänka på vad som hade hänt om vi inte hunnit börja springa...
jag trodde aldrig att det skulle hända mig - jag är så fruktansvärt glad att vi hann börja springa i tid...
nu finns det säkert dom som tänker - att det nog inte var så farligt.. men jag kan intyga att det var det.
fedag natt, ca 1.00
oskar hade väldigt ont i nacken och kunde inte sova så vi bestämde oss för att gå på en promenad med matilda. jag är väldigt mörkrädd så vi valde att gå i villaområdet som kändes lite säkrare.
vi gick förbi en fest, och typ 50 meter bort stod en man, i skuggorna bakom en bil. vi fattade på en gång att det var ngt skumt så oskar tog upp matilda. när vi gick förbi så gick han långsamt ut mot oss, så vi ökade lite på takten bara för att komma förbi.
vi kom till cykelbanan och då hörde jag att han gick efter oss, men jag trodde att det var bara i min fantasi (hur många gånger har man inte "hört" att nån går efter en)
men jag tittade bakom mig och då gick han efter.. bara några meter bakom, vi gick runt krönet till en gata precis då, och vi började springa som f*n. när vi tittade bakåt igen så såg vi att han följt efter oss till gatan men där stannade han bara och tittade på oss..
jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv, vi sprang minst 500 meter så snabbt vi bara kunde och var inte ens andfådda, bara en massa adrenalin
i efterhand så insåg vi, att han förmodligen var langare för festen som vi gick förbi, eller helt enkelt stod och väntade på rätt tillfälle... med tanke på hur han stod inne i skuggan. han stod helt klart och väntade på ngt
han var helt klart antingen ute efter matilda eller att råna oss..
vill inte tänka på vad som hade hänt om vi inte hunnit börja springa...
jag trodde aldrig att det skulle hända mig - jag är så fruktansvärt glad att vi hann börja springa i tid...
nu finns det säkert dom som tänker - att det nog inte var så farligt.. men jag kan intyga att det var det.
Kommentarer
Trackback