sigrid - mitt, bara mitt
ARTIKEL UR SVENSKA DAGBLADET 2006-08-06
Kullabygden är präglad av ljuset, leran och berget. Och framför allt – närheten till havet.
Magiska Kullaberg
Kullahalvöns mytomspunna klippor och undervattensgrottor har i alla tider dragit till sig smugglare och äventyrare. Kring förra sekelskiftet lockades syndsugna turister från hela Europa till gemensamhetsbadet i Mölle. Under 70- och 80-talen förföll badhotellen och turisterna svek. Men nu har trenden vänt och den skånska halvön är populärare än någonsin. Det fanns en tid när det gick direkttåg från Berlin till Mölle. Kring förra sekelskiftet lockades många besökare hit av Europas första gemensamhetsbad. I den skånska badorten kunde män och kvinnor, sida vid sida, skvalpa runt i vågorna. Men posten sände man helst poste restante till grannbyn Arild. Mölle hade blivit synonymt med synden. Trots att inte ens Helsingborgståget stannar, lockar Mölle åter många turister. Från att under långa tider ha varit ett tillhåll för smugglare och annan märklig handel och under 70- och 80-talen nästan slumrat in helt har Mölle under de senaste åren fått ett totalt uppsving. Trenden vände i och med att stockholmare och andra nytänkare etablerade bra krogar och rustade upp de fina gamla badhotellen på Kullahalvön.I småbåtshamnen ligger båtarna tätt. Många med dansk flagg. Solen har börjat sin bana ner över havet. På en brygga ligger några barn på magen och plaskar med en håv. ”Knafves Café & diverse” börjar fyllas med folk. Den enkla kiosken känns lite osvensk. Inte för att det står smørrebrød på menytavlan. Snarare atmosfären; att sitta under en presenning och äta vällagad restaurangmat vid bord med linnedukar. Det enkla känns lyxigt; skvalpet från vågorna, solen i ryggen. Och ändå är man inte hänvisad till plast. Både vin och likörer serveras i äkta glas.
I Mölle finns förstås också betydligt lyxigare krogar. Och vill man äta riktigt billigt går man till någon av grannkioskerna och köper nyrökt fisk, som man tar med till ett privat klipput-språng.
På Kullahalvön är det lätt att hitta avskilda platser. Här samsas det vilda med det varmt om-bonade. Det är aldrig särskilt långt till en stoppad öronlappsfåtölj, en kopp te vid brasan eller hemlagad saft i en solvarm, prunkande trädgård. Kullabygden är präglad av ljuset, leran och berget. Och framför allt – närheten till havet, som haft så stor betydelse för kullabornas livnäring, genom sjöfarten och fisket.
Mellan Ängelholm och Helsingborg skjuter den spetsiga udden ut, avskiljd av Skälderviken i norr och Öresund i söder. I det magiska landskapet med klippstigar, grottor, krattskogar, salt-stänkta malar och små fiskelägen, finns det ofta anledning att stänga av motorn.
Strax efter Svanshall går vägen mot Skäret. Ett lämpligt ställe för kaffe och pudrade vanilj-hjärtan bland blommorna är hos Flickorna Lundgren, eller en bit mat hos Rut, som serverar både gamla skånska specialiteter och modernare anrättningar i ett 1700-talstorp.
Om man fortsätter Skäretvägen kommer man snart ner mot Nabbens steniga kust med klippor och raukar. En bit inåt land bäddas landskapet in av böljande sädesfält på vägen mot Arild. Det lilla fiskeläget har vuxit upp på backarna ovanför hamnen, förmodligen under medeltidens rika fiskeperioder. Liksom i Skagen samlades många konstnärer här i början av förra seklet, lockade av det speciella ljuset. Gamla fina trävillor med punschverandor ligger tätt. Missa inte det charmiga Strand Hotell, där sekelskiftets första badgäster slog sig ner. Kapelltrappan vid hotellet leder ner till det romantiska Arildskapellet från 1100-talet.
Ur vattnet, väster om Arild, skjuter de rödaktiga gnejsklipporna i höjden med sina lodräta väggar. Som högst når Kullaberg 187 meter vid Håkull. Berget är platsen för tusenåriga domarringar och hedniska offerplatser. Nu för tiden är det kanske Lars Vilks 25-åriga drivvedsskulptur och klätterlabyrint Nimis som lockar flest besökare.
Vill man föras tillbaka tusen år i tiden, görs det bäst på ryggen av en islandshäst. Att galop-pera upp för berget, med de vilda manarna slängandes hit och dit och att sedan sväva fram i tölt genom Pelarsalen, där trädstammarna växer höga och raka är mycket mäktigt.
Längst ut på udden, vid fyren som är öppen för besökare, är vinden så hård att måsarna står helt stilla i skyn, trots deras idoga flaxande med vingarna.Naturreservatet upphör inte för att berget dramatiskt stupar ner i havet. Vid Åkersberget fortsätter en naturstig under ytan. Längs ett unikt undervattensspår kan dykare fortsätta 300 meter ut från land.På vägen tillbaka mot Mölle ligger Ransvik, klippbadet som gjorde orten känd som syndens näste. Nu är de badande betydligt mer avklädda än förr, men ingen höjer ett ögonbryn. Mer uppseendeväckande är utsikten över Mölle.Naturen – om än något tuktad – och kulturen, ges i koncentrat på Krapperups slott, söder om Mölle. Borgen har anor från 1200-talet. Slingrande stigar, exotiska träd, porlande bäckar och den medeltida vallgraven tjänar ibland som kulisser till den form av vandringsteater som ges i parken. På Krapperup kan man njuta både Shakespeare, opera, jazz och aktuell konst. Under den årliga festivalen ”Musik i Kullabygden” ljuder sköna toner i kostallet, som blivit en upp-skattad konsertlokal. Krapperups konsthall är inrymd i en slottslänga från 1800-talet. Här visas också konsthantverk, inte sällan keramik, det hantverk som gjort bygden berömd vida omkring.
Det var i gruvstaden Höganäs det tog sin början. Mellan lagren av stenkol fann man lera som visade sig perfekt för tillverkning av stengods, kakel och klinker. Förutom Höganäs keramik finns flera små keramikverkstäder utspridda runtom i Kullabygden. Leran måste nu för tiden importeras, men keramiken exporteras långväga. Bland annat är taken på Sydneys operahus täckta med Höganäskeramik.Kustremsan mellan Mölle och Höganäs består även den av små fiskelägen.
Stanna till i Lerhamn för ett dopp. Bakom piren i småbåtshamnen döljer sig en liten sand-strand med badbrygga och trampolin. Söder om Höganäs har modernare villasamhällen byggts upp. Gamla delarna av Viken har dock kvar sin charm. Orten var länge Kullahalvöns största fiskehamn och är ett av de bäst bevarade fiskelägena.
Kullabygden är präglad av ljuset, leran och berget. Och framför allt – närheten till havet.
Magiska Kullaberg
Kullahalvöns mytomspunna klippor och undervattensgrottor har i alla tider dragit till sig smugglare och äventyrare. Kring förra sekelskiftet lockades syndsugna turister från hela Europa till gemensamhetsbadet i Mölle. Under 70- och 80-talen förföll badhotellen och turisterna svek. Men nu har trenden vänt och den skånska halvön är populärare än någonsin. Det fanns en tid när det gick direkttåg från Berlin till Mölle. Kring förra sekelskiftet lockades många besökare hit av Europas första gemensamhetsbad. I den skånska badorten kunde män och kvinnor, sida vid sida, skvalpa runt i vågorna. Men posten sände man helst poste restante till grannbyn Arild. Mölle hade blivit synonymt med synden. Trots att inte ens Helsingborgståget stannar, lockar Mölle åter många turister. Från att under långa tider ha varit ett tillhåll för smugglare och annan märklig handel och under 70- och 80-talen nästan slumrat in helt har Mölle under de senaste åren fått ett totalt uppsving. Trenden vände i och med att stockholmare och andra nytänkare etablerade bra krogar och rustade upp de fina gamla badhotellen på Kullahalvön.I småbåtshamnen ligger båtarna tätt. Många med dansk flagg. Solen har börjat sin bana ner över havet. På en brygga ligger några barn på magen och plaskar med en håv. ”Knafves Café & diverse” börjar fyllas med folk. Den enkla kiosken känns lite osvensk. Inte för att det står smørrebrød på menytavlan. Snarare atmosfären; att sitta under en presenning och äta vällagad restaurangmat vid bord med linnedukar. Det enkla känns lyxigt; skvalpet från vågorna, solen i ryggen. Och ändå är man inte hänvisad till plast. Både vin och likörer serveras i äkta glas.
I Mölle finns förstås också betydligt lyxigare krogar. Och vill man äta riktigt billigt går man till någon av grannkioskerna och köper nyrökt fisk, som man tar med till ett privat klipput-språng.
På Kullahalvön är det lätt att hitta avskilda platser. Här samsas det vilda med det varmt om-bonade. Det är aldrig särskilt långt till en stoppad öronlappsfåtölj, en kopp te vid brasan eller hemlagad saft i en solvarm, prunkande trädgård. Kullabygden är präglad av ljuset, leran och berget. Och framför allt – närheten till havet, som haft så stor betydelse för kullabornas livnäring, genom sjöfarten och fisket.
Mellan Ängelholm och Helsingborg skjuter den spetsiga udden ut, avskiljd av Skälderviken i norr och Öresund i söder. I det magiska landskapet med klippstigar, grottor, krattskogar, salt-stänkta malar och små fiskelägen, finns det ofta anledning att stänga av motorn.
Strax efter Svanshall går vägen mot Skäret. Ett lämpligt ställe för kaffe och pudrade vanilj-hjärtan bland blommorna är hos Flickorna Lundgren, eller en bit mat hos Rut, som serverar både gamla skånska specialiteter och modernare anrättningar i ett 1700-talstorp.
Om man fortsätter Skäretvägen kommer man snart ner mot Nabbens steniga kust med klippor och raukar. En bit inåt land bäddas landskapet in av böljande sädesfält på vägen mot Arild. Det lilla fiskeläget har vuxit upp på backarna ovanför hamnen, förmodligen under medeltidens rika fiskeperioder. Liksom i Skagen samlades många konstnärer här i början av förra seklet, lockade av det speciella ljuset. Gamla fina trävillor med punschverandor ligger tätt. Missa inte det charmiga Strand Hotell, där sekelskiftets första badgäster slog sig ner. Kapelltrappan vid hotellet leder ner till det romantiska Arildskapellet från 1100-talet.
Ur vattnet, väster om Arild, skjuter de rödaktiga gnejsklipporna i höjden med sina lodräta väggar. Som högst når Kullaberg 187 meter vid Håkull. Berget är platsen för tusenåriga domarringar och hedniska offerplatser. Nu för tiden är det kanske Lars Vilks 25-åriga drivvedsskulptur och klätterlabyrint Nimis som lockar flest besökare.
Vill man föras tillbaka tusen år i tiden, görs det bäst på ryggen av en islandshäst. Att galop-pera upp för berget, med de vilda manarna slängandes hit och dit och att sedan sväva fram i tölt genom Pelarsalen, där trädstammarna växer höga och raka är mycket mäktigt.
Längst ut på udden, vid fyren som är öppen för besökare, är vinden så hård att måsarna står helt stilla i skyn, trots deras idoga flaxande med vingarna.Naturreservatet upphör inte för att berget dramatiskt stupar ner i havet. Vid Åkersberget fortsätter en naturstig under ytan. Längs ett unikt undervattensspår kan dykare fortsätta 300 meter ut från land.På vägen tillbaka mot Mölle ligger Ransvik, klippbadet som gjorde orten känd som syndens näste. Nu är de badande betydligt mer avklädda än förr, men ingen höjer ett ögonbryn. Mer uppseendeväckande är utsikten över Mölle.Naturen – om än något tuktad – och kulturen, ges i koncentrat på Krapperups slott, söder om Mölle. Borgen har anor från 1200-talet. Slingrande stigar, exotiska träd, porlande bäckar och den medeltida vallgraven tjänar ibland som kulisser till den form av vandringsteater som ges i parken. På Krapperup kan man njuta både Shakespeare, opera, jazz och aktuell konst. Under den årliga festivalen ”Musik i Kullabygden” ljuder sköna toner i kostallet, som blivit en upp-skattad konsertlokal. Krapperups konsthall är inrymd i en slottslänga från 1800-talet. Här visas också konsthantverk, inte sällan keramik, det hantverk som gjort bygden berömd vida omkring.
Det var i gruvstaden Höganäs det tog sin början. Mellan lagren av stenkol fann man lera som visade sig perfekt för tillverkning av stengods, kakel och klinker. Förutom Höganäs keramik finns flera små keramikverkstäder utspridda runtom i Kullabygden. Leran måste nu för tiden importeras, men keramiken exporteras långväga. Bland annat är taken på Sydneys operahus täckta med Höganäskeramik.Kustremsan mellan Mölle och Höganäs består även den av små fiskelägen.
Stanna till i Lerhamn för ett dopp. Bakom piren i småbåtshamnen döljer sig en liten sand-strand med badbrygga och trampolin. Söder om Höganäs har modernare villasamhällen byggts upp. Gamla delarna av Viken har dock kvar sin charm. Orten var länge Kullahalvöns största fiskehamn och är ett av de bäst bevarade fiskelägena.
Denna del av halvön har svårt att konkurrera med Mölle och Arild, men om man nonchalerar villorna bakom ryggen, ligger hela Öresund för ens fötter. Bortom en sliten badbrygga i Dom-sten reser sig silhuetterna av Helsingör och Hornbæk på andra sidan sundet, mot en dämpad blågrå sammetshimmel. Så plötsligt släpps några strimmor ljus igenom och krusigt glitter hoppar på vattenytan. Seglen lyser för en stund som vassa knivar på en turkosgrå metallmatta.
----
där bor jag. MIN sommarstuga ligger där. i magiska kullaberg. mitt kullaberg
Kommentarer
Trackback